En oförglömlig resa och
upplevelse under några få dagar i mitten av december år
2013.
Vår son Stefan hade
bestämt sig för att gifta sig med Analia Jorquera från
Neuquen i västra Argentina. Vår son hade träffat Analia
då han hade arbetat där.
Några veckor innan
fick vi veta att dom skulle gifta sig men inte något
bestämt datum. Intyg från Sverige tog tid men till slut
löste det sig. Söndagen den 15 december skulle bröllopet vara. Det
här kunde vi inte missa trots en jättelång resa. Vi
bokade flyg som skulle avgå onsdagen den 9 december så
vi skulle vara framme i god tid. Vi uppmärksammade inte
riktigt det första bytet i London då vårt plan skulle
landa på London city air port och vårt anslutningsflyg
skulle avgå från Heathrow. Enligt vår flygbiljett var det
fyra timmar mellan flygen och flygbolaget lovade att det
var inga problem trots att vi måste vänta på vårt
bagage.
Vårt plan kom i väg
lite sent och senare blev det då planet inte kunde landa. Vi fick cirkla runt en lång stund pga.tät dimma som hade drivit in. Till slut kom vi ner mer
än en timme förset. Vårt bagage kom snabbt och sedan
taxi till Heathrow på andra sidan stan. Vår taxi
fastnade genast i bilköerna. Det var ju den tiden på
dan. Vår taxichaufför frågade om vi hade 100 pund för
resan och det hade vi. Vi fastnar i trafiken och
taxametern tickade på. Då beloppet översteg 100 pund
frågade han om vi hade mer pengar. Lilian sa att det
hade vi inte och då styrde han av och tänkte lämna av
oss. Nu åker jag hem sa Lilian I hawe more money skrek
jag och han fortsatte. Utan att jag visste om att vi hade
några. Vi kom fram strax innan vårt flyg skulle avgå.
Taxin kostade 130 pund och vi fick övertala
taxichauffören att ta en svensk 500:- sedel för resterande
belopp.
Vi rusade in och
försökte hitta bagage drop för våra väskor Lilian sprang i väg i folkhavet då mängder av flyg hade
ställs in pga. dimman . Vi hade en gammal
överenskommelse på våra resor att om vi virrade bort oss
så skulle vi återvända till den plats vi sågs sist.
Jag
kom inte ihåg någon plats pga. av all stress. Sprang
runt och letade. Försökt få tag på henne med min telefon
men inget svar. Då får jag åka själv tänker jag. Jag har
ju biljett pass och pengar.Trängde mig före i den
långa kön till bage drop och checkade in, där fick jag
veta att mitt plan var tre timmar försenat.I genom säkerhets
kontroll och sedan väntan på Meet point i fall Lilian
hade tagit samma beslut som jag. I sista hand skulle vi
ju då träffas i gaten om Lilian hade tagit samma
beslut. Efter en lång väntan försöker jag
få tag på någon som kan kolla upp om hon hade checkat in.
På väg för att få besked som borde finnas någonstans. Så
plötsligt står hon där vid en informations tavla. Vilken lättnad.
Flyget till Madrid
gick bra men vi landade något försent och vårt plan till
Buenos Aires hade redan avgått. Kl 01 på natten. En
ganska stor grupp som alla hade missat sina
anslutningsflyg. Flygbolaget Iberia som hade övertagit
ansvaret för oss fick ordna nya flyg och övernattningar
och efter en lång väntan kunde dom ordna med nya
biljetter åt oss. En buss hämtade oss vid
03 tiden och vi fick sova och frukost på ett fint
Hotell.
Vårt nya flyg
avgick vid 13-tiden och landade i Buenos Aires vid
01-tiden. Vårt bagage som vi hade varit oroliga för var med.
Fort nu med taxi till bussterminalen för att ev. hitta
en buss till Neoquen. Analias förbokade buss åt oss hade
ju redan gått. Då vi kom fram och
skulle betala 290 pesos som överenskommelsen hade varit
hävdade taxichauffören att han hade fått tre tior i stället för tre
hundralappar som Lilian hade givit honom. Det var mörkt
i bilen och han vägrade släppa av oss om han inte fick
300 till. Han hade stannat på ett ensligt och mörkt
ställe och vi var ett lätt offer.
Vi sprang sedan
runt i den enorma busstationen och frågade om det fanns
någon buss till Neuquen. Busskontoret som vår förverkade
biljett hade utställts ifrån var stängt och några bussar
skulle inte gå för än på dagen. Nu gav vi upp. Lilian
föreslog att vi kunde lägga oss någonstans på
busstationen men det kunde inte jag. Ringde Stefan mitt
på natten och han kunde föreslå ett hotell i närheten.
Då vi kom fram till hotellet var alla rum upptagna. Där
stod vi med vårt bagage och taxin hade åkt i väg. Vi
blev hänvisade ett hotell i närheten men även det var
fullt. Vi fortsatte till nästa även där fullt. I ren
desperation frågade jag en "lodis" om det fanns något
ställe man kunde få sova. Han visade oss till ett
ruffigt pensionat i närheten där vi ringde på. En högtalare i
porten skorrade till och vi kunde fråga om det fanns
något rum. Det knäppte till i låset och vi
kunde stiga in. Lilian steg upp för en lång trappa och
en murken gubbe visade henne rummet. Lilian godtog
rummet trots att hon hade sett kakelackor och luktade
unket. En annan
något yngre man kom ut så att vi fick betala med kort.
Våra inväxlade pesos hade ju gått till taxiresorna. Då
jag lyfte på kudden såg jag en död kakelaka men sa inget
till Lilian. Helt genomblöt av svett kunde vi duscha.
Jag sov helt utmattad och var orolig. Det här var nog det värsta
rum vi hade bott på under alla våra resor. Redan vid
sjutiden steg vi upp och fort i väg med taxi till
bussterminalen utan frukost. Nu var busskontoret öppet
och vi kunde boka en ny biljett. Vårt bagage fick vi lämna inne på kontoret. Vi hade varit orolig över
att bussen kunde vara fullbokad. Efter att allt var klart
kunde vi andas ut, äta frukost och ringa Stefan att vi
kommer fram omk.kl 04.00 på natten till Neuquen.
Vi fick några
timmars väntan och kunde se oss omkring i närheten .
Bussen var riktigt bekväm som business class på flyget med
mat och dryck. Om 14 timmar skulle vi vara framme i
Neuquen. Jag sov oroligt på natten det var ju viktigt
att vi inte sov över där vi skulle hoppa av då bussen
bara gjorde ett kort uppehåll och sedan fortsatte.
Bussmedhjälparen kom och medelade att nu var vi framme.
Då vi steg av stod Analia, hennes pappa, Stefan
där och mötte oss. Det var en obeskrivlig känsla efter
så många oroliga dagar. Nära tre dygn tog resan som vi
nog aldrig kommer att glömma.
Bröllopet hölls på
söndag och vi fick en hel dag för vår återhämtning.
Efter en dags vila
hos den varma familjen hyrde Stefan och Analia bil. Tillsammans
åkte vi ut på en liten bröllopsresa upp mot Atlas
bergen där vi sov över på ett mysigt hotell i en
fantastisk vacker omgivning.
Nästa dag på väg
hem fick vi köra en lång omväg då demonstranter hade
tänt eld på däck på vägen och stoppat alltrafik. Vi hann
äta en sen lunch innan vår buss kom och resan hem gick utan
problem.
Mats och Lilian
