Tryck på bilderna till stora bilder.

 

 

 

Resan till landet som inte finns  

Så står Anders där i blå basker tillsammans med Rolf, Hasse, Bengt, Stig och Beatrice på Arlanda och väntar. Efter nära fyrtio år skulle vi återvända till det delade norra Cypern.

Anders resebyrå hade ordnat allt. Det går smärtfritt, i Istanbul där vi måste byta plan tillkommer Mats och Marianne, Karl-Åke och Hanne.

Anders resebyrå har i många år arrangerat minnesresor till Norra Cypern för gamla  FN-soldater. Det har varit lite krångligt att komma dit då luftrummet över Norra Cypern är stängt för samtliga länder som inte godkänner Turkiets övertagande.

I mitten av 60-talet blev motsättningarna så stora att Storbritannien  i egenskap av garantimakt över Cypern vände sig till FN för att få slut på konflikten då den höll på att få internationella proportioner. Tusentals FN-soldater från många länder skickades ner för att gjuta olja på konflikten och under ett tiotal år kunde lugnet upprätthållas.

År1974 stödde Grekjuntan en stadskupp mot Cypern president Makarios som lämnade landet. Avsikten var att Cypern skulle införlivas med Grekland. Detta föranledde Turkiet  att intervenera den nordöstra delen av Cypern för att skydda den Turkcypriotiska befolkningen som under århundraden hade trakasserats av den Grekcypriotiska majoriteten. I praktiken delades ön och Turkiet förklarade Östra Cypern som delstat.

 

Fyllda av förväntan landar vi ganska sent på den nybyggda flygplatsen någon mil öster om Nicosia.

I slutet av april 2006 är det grönt och sommaren är på gång . Vårt hotell strax norr om Salamis är enkelt och har anslutning till stranden . Utsikten mot det spegelblanka havet tidigt på morgonen väcker minnen från min FN-tjänstgöring 40-år tillbaka. Lång tid har förflutit och det känns som man har kommit till ett nytt land.  Omgivningarna runt vårt hotell har skräpats ner och övergivna huskroppar står som minnesmonument från konflikten.

Vi tar en promenad längst stranden mot ruinstaden Salamis och passerar ett förfallet campingläger där en rostig grind står öppen mot stranden. Jag blir nyfiken och går för att stänga grinden. Plötsligt kommer en man ut från ”skräphögen” ropar på sin kvinna och bjuder oss på te. Han berättar för oss om konflikten 1974 då många unga turkar flydde landet och nu började återvända. Bristen på billiga bostäder gör att många bor på detta sätt här. 

Anders vår reseledare tar oss till Famagusta den gamla Turkiska staden med sin imponerande medeltida stadsmur. Minnet av den fattiga befolkningen och misären där familjer bodde i jordhålor och skjul nära stadsmuren träder fram. En metamorfos har skett, staden sjuder av liv och byggkranar. I stadens norra utkanter har en helt ny stadsdel vuxit upp. Trots att landet Östra Cypern inte finns letar sig många turister hit på egen hand, framför allt från moderlandet Turkiet. Utvecklingen har gått vidare utan grekernas inblandning och riskvilligt kapital pumpas in för uppförande av husbyar överallt. Landet sjuder av byggaktivitet. 

Carl Gustav camp där jag hade tjänstgjort i under två bataljoner var nu helt inlemmad i stadsbebyggelsen. I dag en Slovakisk FN förläggning som har till uppgift att bevaka stilleståndsgränsen och den döda staden Varosha. 

Vi besöker Kantara borgen 700 m.ö.h. där vi får en vidunderlig utsikt över Karpazhalvön. Vår busschaufför verkar vara lite ”självmordsbenägen” i trafiken men utflykten gick bra.

Utflykten längst ut till St. Andreas klostret var min resas höjdpunkt. Den magnifika stranden längst sydkusten var fortfarande orörd .En liten restaurang med några övernattningsstugor hade etablerat sig i Pinjeskogen och vi får en underbar måltid i det fria efter badet. Veckan avslutades med besöket i Kyrenia med sin medeltida hamn omgärdad av restauranger och en mäktig borg. Klosterruinen och bergsbyn Bellapais ger oss ett oförglömligt minne från resan till landet som inte finns.

Mats   

Till startsidan