Lördagen den 22/2.

Till Cairns.

Efter frukost packar vi för flygresan till Cairns. Tar en sista koll på Swimingpoolen där en tam känguru skuttar omkring, och av hotellets papegojor i matsalen.

Det har varit så mycket att se och göra här att vi har glömt att bada.Vi har träffat några svenskar som berättar hur dåligt det var på Tahiti. Och vi som skulle åka dit.

Bekvämt med flyg trots priset. Att skaka 24 timmar i en obekväm buss känns tungt. Flyget tog två timmar med vin och lunch. Väl framme i Cairns försöker vi få tag på ett rum från flygplatsen och hittar ett rum som såg bra och billigt ut. Här skulle vi bo flera nätter, men den här gången hade vi otur. Rummet var verkligen skitigt. Gardinerna var stela av smuts och rummet luktade unket och dessutom hade vi betalt tre nätter i förskott osett. Hur dumma kunde vi vara? Bara att svälja och bita i hop. På em. tar vi en promenad in till centrum och köper mat. Lilian träffade en svensk familj som hade varit grannar till hennes kompis på posten. Världen är bra liten. Köper öl som Lilian klagar på och medan vi försöker laga lite mat i vårt lilla pentry vräker regnet ner som om himlen vore öppen. Den medtagna vinflaskan från Alice Spring smakar underbart medan vi lyssnar på nyheterna från Sverige och katastrofrapporterna från vinterspelen i Alberwille på vår kortvågsradio. Somnar in till rasslet från kackerlackorna som mumsar på våra kvarlämnade matrester.

Söndagen den 23/2.

Vi har sovit dåligt. Det luktar illa om sängen och fullt av störande ljud från gatan. Frukost på rummet och sedan ut på stan.

Stadens 85.000 invånare lever på turism och sockerrör och har bastuklimat nästan året runt. Tittar in i en affär med 10,000 olika snäckor. Helt otroligt. Strosar runt och kommer till slut ner till hamnen där vi stöter på ett stort inomhuscentrum, lunchar i en av dom många små restauranger med utsikt mot havet och alla turbåtar ut till Barier reevet.

På väg hem irrade vi bort oss bland alla låga tvåvåningshus. Alla ser exakt lika ut med överbyggda trottoarer och gälla färger. Det börjar regna och något blöta hittar vi till slut hem. Ringer hem till pojkarna och får ett lugnande besked att allt är väl.

Jag går och köper lite kvällsmat mat från en närbelägen restaurang i mellan skurarna. Lyssnar på nyheter från Sverige och tittar på ett uselt TV-program innan vi somnar.

Måndagen den 24/2.

Vaknar tidigt. Nu får det vara nog. Inte en natt till här. Söker upp rumsförmedlingen och har tur. Vi får hyra en lyx våning till ett nedsatt pris. Personalen garanterade att vi skulle bli nöjda. Om inte pengarna åter. 300:-/natten är dyrt, det får kosta. Vi bokar samtidigt en tur till Fitzroy Island med övernattning, sedan hem och tvätta. Jag blir osams med vår hyresvärd då jag klagar och säger att vi tänker flytta. Packar och tar en taxi till det nya stället med våra väskor. Rummet var flott, rent och lite lyxigt med palmomgärdad swimmingpool och bar. Vi tar sedan en promenad längst stranden och hinner precis in på ett matställe då himmelens portar öppnar sig. Beställer Italiensk mat i en av dom många små matställen med mat från många av jordens länder. När vi återvänder till vårt smutsiga rum sitter värden och väntar på oss, orolig för att vi skall smita från räkningen. Vi hade ju fått rabatt på rummet och nu ville han ha mera pengar då vi har brutit överenskommelsen. Han får 18 $ det han begär, så vi får lugn och ro. Man vet ju aldrig. Vi misstänker att det nog inte var första gången missnöjda gäster hade gett sig av.

Tisdagen den 25/2.

Fitzroy Island

Nu har vi sovit bra, packar ryggsäcken för dagens utflyk. Vi blir hämtade av en Great Aventure buss som kör oss till båten. Checkar på och i 25 knop närmar vi oss den gröna ön Fitzroy Island. Vädret är vackert och paradiset är en verklighet. Enkelrummet med våningssäng på lodgen är verkligen spartanskt, men vi slipper dela rum som många här får göra. Byter om och tar oss till en närbelägen strand för att bada och snorkla. Lilian snorklar för första gången. "Ta det lugnt och andas med ordentliga andetag", instruerar jag. Det går bra nästan på en gång. Vilken fantastisk undervattensvärd. Lilian blir riktigt begeistrad. Snorklar och solar fram till middagen då vi återvänder.

Med några ungdomar njuter vi av happy hour drinkar i pool baren . Efter middagen tar vi en promenad längst stranden till en vackert belägen bar med utsikt över havet och njuter av tropikkvällen till en god drink.

Vi somnar tidigt till dom nyfikna ödlornas besvikelse.

Onsdagen den 26/2.

Moor Reef

Det har regnat under natten. Vi har sovit gott trots ödlrasslet i mörkret. Efter frukost köper vi biljetter till Moore Reef. Vädret är halv mulet och havet nästan blankt. En snabb catamaran hämtar oss vid bryggan och efter en timmes färd är vi framme vid revet.

En stor plattform har man förankrat här där vi skall vistas hela dagen och utforska undervattensvärlden.  Men var är revet? Vi står alla som frågetecken. Horisont och hav mötes omärkligt i diset. Några bränningar i horisonten vittnar om att här är det nog grunt. Instruktörer förmanar och visar var vi får dyka och snorkla och det är oerhört viktigt att vi håller oss inom dom bojar som utmärker dyk området. Arrangörerna ansvarar för att inget händer, säger de. (och det känns ju tryckt!)

Hoppar i och en helt ny värld hamnar jag i. Färggranna fiskstim som tigger mat i närheten av pråmen. Ser en jättesnäcka, vågar jag dyka ner och stoppa handen ner i snäckans jätte gap. Jag testar, inget händer. På bio skulle min hand omedelbart slukats av jättesnäckan. Jag blir helt upprymd av alla orädda fiskar och färggranna koraller. Jag glömmer tid och rum. Lilian simmar tillbaka efter en stund och åker med en glasbottenbåt.

Vi äter lunch på pråmens restaurang. Solen kommer fram och det blir varmt och skönt. Fortsätter med snorklingen efter lunchen tills huden börjar skrynkla sig av allt badande.

Vid fyratiden åter till vår ö och till en behövlig dusch.

Jag är nyfiken på stigen som går upp till öns högsta punkt och beslutar att gå den före middagen. Lilian vill inte följa med. Stigen går brant uppför och svetten rinner, det bränner på rygg och bakben. Straffet för att jag ej lydde rådet att ha tröja på ute på revet trots att det var mulet. Fullständigt slut kommer jag upp på toppen. Benen darrar av ansträngning. Jag måste vila. Det börjar bli sent och mörkret kommer fort. Då jag vänder åter tar jag det mycket försiktigt. Väl lyckligt framme i vår förläggning uppnår jag en obeskrivlig njutning av en svalkande drink i baren . Träffar några svenska ungdomar med en handikappad flicka. Fisk till middag och vi njuter av en bedårande solnedgång.

En oförglömlig dag.

Torsdagen den 27/2

Åter Carins.

Efter frukost lämnar vi rummet. Båten hämtar oss kl.13 så vi har gott om tid. Lilian skriver vykort medan jag tar en promenad i regnskogen. Vädret är varmt och vackert. Många olika fåglar och vackra blommor i den täta vegetationen.

Catamaranen tar oss till Green Island som är en av dom få öar som sticker upp ovanför vattenytan på revet. Vattnet är varmt och stranden fin. Snorklar och njuter av alla tropiska fiskar som det finns mängder av här. Kopplar av med en öl i skuggan av ett träd vid stranden. Hit åker många, det är nära till Carins, resan är billig och ingen Sting fish man behöver vara rädd för. En långsam båt tar oss till Carins vid middagstid och buss hämtar på kajen.

Skönt att få vila ut på ett bekvämt och rent rum. Vi tar en promenad på kvällen. Köper hem lite mat och vin och tar in Sverige på vår kortvågsradio och lyssnar på ruskvädret utanför.

Fredagen den 28/2.

Sover ut. Skyfallsregn hela förmiddagen. Vid lunchtid lättar det och vi kan ta en promenad till järnvägsstationen för lite info. om järnvägsresan till Kuranda.

Sedan strosar vi runt på stan, tittar in på varuhus där vi passar att handla middagsmat. Skyfallet på väg hem kommer helt plötsligt och som tur är har dom flesta husen utskjutande tak över trottoaren. Det är olidligt varmt och fuktigt. Köper med oss en fyra liters pappdunk med vitt vin för att smaska på, tvättar, lagar middag och ser på tv. Lyssnar på Sveriges radios kortvågssändningar och riktigt myser då vi ser och hör busvädret utanför.

Lördagen den 29/2.

Regnar, på med regnkläderna och i väg. Tittar in på bussterminalen för att kolla bussavgångarna söderut och sen till snäckhuset där vi handlar en hajtand till Stefan. Vi går sedan ner till piren vid hamnen där kommersen är i full gång. Vi tränger oss i genom all stånd och hittar en liten restaurang där dom serverar grekisksallad. Fram på dagen klarnar det upp och vi kan torrskodda gå utomhus och hittar en affär där dom säljer cyklopglasögon med slipade linser som passar mina närsynta ögon. Precis vad jag har önskat. Lilian köper även ett par. Handlar lite middagsmat och sedan in på ett cafè för banana split och kaffe. På väg hem tar vi en långpromenad längst stranden där vi ser Pelekaner och del andra fåglar i gyttjan under lågvatten.

Lilian klagar. Jag skall alltid dra i väg på långa omvägar. Svettiga och trötta kommer vi sent hem på em. Det börjar åter regna. Vi njuter av maten, vinet och kryper in under täcket och lyssnar på ovädret och somnar in.

Söndagen den 1/3.

Utflykten till Kuranda.

Sovit ut. Natten har förlängts med en timme. Australien har gått över till vintertid och Sverige sommartid. Det regnar även i dag på morgonen. På med regnrockarna och i väg till järnvägsstationen för en järnvägsresa till Kuranda. Tåget har ånglok och gamla vagnar, bara det en turist begivenhet. Tåget blir fullsmockat med människor som trängs och hänger ut genom fönstren för att fånga alla förföriska naturscenerier. Genom sockerrörsfält och tät regnskog ringlar sig tåget upp till djungelstationen i Kuranda 1000 möh. Tåget gör ett uppehåll vid Barron fall där vi får stiga av och fotografera vattenfallen. Efter omk.1 ½ timme kommer vi fram till den 100-åriga slutstationen inbäddad i tropisk grönska. I anslutning till järnvägsstationen har en stor marknadsplats skapats med massor av turister. Vi strosar runt bland stånden men tröttnar, hittar en teater där Arborginer uppträder. Löser biljett och vi får njuta en historisk föreställning från urbefolkningens historia. Innan vi tog tåget tillbaka gick vi ner till floden och insöp lite av djungelns frodighet. När vi kom hem ringde vi pojkarna ,lyssnade på Vasaloppet och försökte smälta en fantastisk dag.

Måndagen den 2/3

Green Island.

Tidigt upp, kollar i brosyrer och beställer en tripp till Green Island för nu är vi sugna på bad. En buss hämtar och kör oss till båten och efter en timmes båt tripp är vi framme. Först gör vi ett besök i akvariet och krokodilfarmen. Krokodilerna är slöa och helt ointresserad av vårt besök så vi intresserar oss mer för gamla föremål som urbefolkningen här har använt. Ön är liten , så det går fort att ta sig runt. Det blåser småspik och dom flesta badarna ligger i skuggan under något träd. Vi snorklar i det varma men grunda vattnet som av blåsten blivit lite grumligt. Äter lunch på öns enda restaurang. Enkelt och gott. Otur med vädret så vi åker tidigt hem . På kvällen går vi ut på restaurang och äter en god middag till en stor stark på ett riktigt ungdoms ställe med ryggsäcksfolk från hela världen.

Tisdagen den 3/3.

Daintree River

Vi hyr en liten japanare och tar kustvägen norrut. Vägen är smal och krokig och går vackert nära havet med många vackra och folktomma stränder. Giftiga Stingers invaderar under sommarhalvåret kusten under sommarhalvåret. Daintree River är vårt första mål, en orörd regnskogsflod tio mil norr om Carins. Vädret är vackert och på en del ställen når regnskogen havet. Vägen blir allt sämre och går i genom enorma sockerrörs fält. Mitt på dagen är vi framme i byn Daintree där vi får vänta en timme på flodbåten. Passar på att äta lunch på en liten nybyggarrestaurang mitt i byn medan vi väntar. Några svenska turister argumenterar vid granbordet med australiensare med lösningar på urbefolknings problemet. Vi får ingen lust att avslöja oss. Innan vi går ombord vid parkeringsplatsen hinner vi göra ett besök på en fjärils farm i närheten. Här hänger flygande hundar upp och ner i grenverket. Det blir en snabb titt. Båten är nästan fullsatt då vi glider med avslagen motor ljudlöst i genom grönskan. Regnskogen nästan sluter sig om oss och floden. Guiden på båten visar och berättar om träd, växter och djur. En saltvatten krokodil ligger och slöar på stranden. Här är det gott om krokodiler. En stor örn bevakar oss från ovan. Här och var skrämmer vi upp fåglar och ser misstänkta rörelser i vattnet. Det känns högtidligt på något sätt att komma naturen så nära in på.

Båtturen tog två timmar och var en stor naturupplevelse.

På hemvägen gör vi ett besök i Daintree National Park och badar i Mossman Rivers kristallklara vatten. Lilian vågar inte bada i den strömmande forsen. Det är obeskrivligt skönt i värmen. Många letar sig hit för att bada i dom vackra forsarna. Det börjar regna då vi återvänder till parkeringen. En avstickare till Port Douglas hinner vi med innan mörkret faller. Australiens "Djursholm" med många lyxhotell och en fantastisk vacker strand. Härifrån går massor av utflykts båtar ut till Barrier Revet. Vi njuter av en god middag i solnedgången vid båtbryggorna och tar oss hem i mörkret efter en oförglömlig dag.

Onsdagen den 4/3.

Atherton Tableland

Atherton Tableland är ett vulkaniskt område omk. 1000möh. Väster om Carins. Vägen slingrar sig i genom en frodig grönska och är smal. Då vi kommer upp på platån får hissnande utsikter ut över Stilla Havet och luften känns svalare. Landskapet påminner oss något om Danmarks landsbygd. Här är det bördigt med stora grönsaks och frukt odlingar.

Vårt första stopp blir vid kratersjön Lake Barrine. där vi tar en promenad utefter stranden. Vi inponeras av de enormt stora träden. Några av träden är över 80 m. höga och har en omkrets på 10 m. Vi tror knappt våra ögon. Vid en liten restaurang på stranden ligger båtar för utflykter. Här är det verkligen lugnt och idylliskt. Vi njuter av stillheten och den enormt vackra sjön. Resan fortsätter till Lake Eacham där vi badar. Vattnet är smaragd grönt och mängder av fisk simmar omkring oss. Tät regnskog omger kratersjön. På vår promenad längst stranden stöter vi på en riktigt stor och vacker ödla. Helt orädd tittar den på oss. Lilians högra sandal har gått sönder så vi för vända efter halva vägen.

Turen går vidare i genom enorma sockerrörsplantage som aldrig tycks ta slut till Millas Millas Falls. Vattenfallet är högt och omgiven av regnskog.

Trötta av naturupplevelser och hungriga kör vi ner mot kusten. Det börjar bli sent på eftermiddagen och längst huvudvägen mot Carins hittar vi en ruffig restaurang i en liten "bondhåla" med billig mat. Stället på minner om femtiotalet och här är det långt till turister. Det börjar regna och så plötsligt vräker det ner. Vägen liknar en liten å som vi forsar fram på.

Åter Carins köper jag klockan till Lilian som hon hade önskat sig som femtio-års present.  Äter kvällsmål på rummet och förbereder morgondagens uppbrott.

Till Townsville - Harvey Bay             Back