Resan  Jorden runt 1992.

Efter att under många år ha drömt och fantiserat om att åka Jorden runt var det plötsligt verklighet.

Allt var förberett och klart, så nu står vi här på Klarabergsviadukten den 1/1 1992 och väntar på Flygbussen. Urban har skjutsat in oss och allt känns lite overkligt. Alla förberedelser hade klaffat förutom en tappad tand under mellandagarna och Lilians  besked från Södersjukhuset om en cellförändring i sitt högra bröst, som nu hade opererats bort och därmed fått klartecken av läkaren till resan. Pojkarna får klara hemtjänsten, och vi skall ringa hem en gång i veckan.

  Planet lättade Kl 19.30 med byte i Köpenhamn mot Bangkok och Singapore.    Kl. 15.00 lokal tid följande dag landar vi i Bangkok. Kvävande värme, mättad av avgaser får oss att ”hålla andan” så gott det nu går. En Flygplatsvärdinna hjälper oss med taxi till vårt förbeställda hotell i centrala Bangkok. ”Gud vad skönt att slippa virra om kring på flygplatsen och boka rum i all röra”.

Taxin fastnar nästan genast i trafiken. Välbehållna bokade vi in oss på First hotell, som såg ganska fint ut, duschar, vilar och sedan  ut på stan i mörkret. I affärskvarteren pågick en överdådig Julskyltning. Helt otroligt med glitter och lampor i mängder över allt. Vi kom av en händelse in på ett varuhus i närheten och blev genast haffad av en skräddare med många ”svenska kunder” som ville sy en finkostym för 700:-. Så lätt skulle man väl ändå inte övertalas  Skräddaren var trevlig,  var förtroendeingivande och hade fina tyger, Lilian blev helt begaistrad och lovade komma tillbaka nästa dag. Skräddaren gav oss adressen till en bra restaurang där maten skulle vara bra och vinkade in en ”Tuck Tuck” och kom överens om priset. Restaurangen visade sig vara en lyxfiskerestaurang där vi fick välja direkt ur lådor med mängder av olika sorters skaldjur och fiskar. Vi tog för oss och njöt av ett kallt vitt vin under bar himmel till ett hutlöst pris. Efter restaurangbesöket åkte vi hem till vårt hotel och sköljde ner kryddsmaken med en kall öl och sedan stupade vi helt uttröttade i säng
 

Vår resa

 

 

 

 

Lilian vilar på Grande Palace

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

        

       Fredagen den 3/1.

Buffe frukost på hotellet och sedan ut i avgaserna med taxi ner till floden där vi tar båt till Grande Palace. Ett billigt sätt att förflytta sig, men något riskabelt vid ombordstigning att trampa fel i all trängsel. Väl framme löser vi biljett till det magnifika kungapalatset, där vi möttes av en enorm prakt. I strumplästen  bedövades vi av rökelse, guld och pärlor.

Trötta och omtumlade haffas vi av en ”Tuck Tuck” då vi lämnar palatset. Föraren erbjuder sig att köra oss till den största Buddan i hela världen. Efter besöket körde han oss till en affär där dom sålde smycken, kläder och en hel del annat krams. Lilian köpte en Safirring och jag en sidenskjorta och slips av högsta kvalité. Tuck Tuck killen fick gratis bensinpåfyllning av affärsägaren p.g.a. av våra köp. Utflykten fortsätter sedan till ett annat tempel med massor av Buddor och till slut körde han oss till templet med den liggande Buddan. Nu raglade vi nästa av trötthet, avgaser och värmen. Åter till vårt hotell och vila.

På kvällen  gick vi ut för att fota den fantastiska Julskyltningen och sedan tog  vi  taxi till nöjeskvarteren i Patong området. Unga män lockade in kunder till naken shoer och till mängder av skumma barer. En faslig kommers pågår i mängder av stånd där turister från världens alla hörn trängs. Efter några drinkar blir allt roligare. Vi lockas in i en mörk lokal en trappa upp med nakna unga flickor dansandes på en liten scen. En liten drogad flicka sätter sig vid Lilian och började smeka henne. Det kändes obehagligt och är deprimerande att se unga vackra flickor helt sålda till sexhandel. På scenen dansade en ung flicka med tända ljus i händerna och het stearin droppade ner på hennes nakna bröst. Nu hade vi fått nog och flyr. Köper en klocka för några bat och lite annat skräp efter ett evigt prutande. Vi blev nog lurad ändå. Sent tar vi en taxi till vårt hotel och till en riktig sängfösare .(Singaporeslim)

Lördagen den 4/1 

Rödögda och trötta drar vi ut på stan efter en stadig frukost. Handlar och prutar till oss lite kläder i dom otaliga klädbutikerna utefter vår gata. Besöker skräddaren dit vi hade blivit inlockade dagen innan, blev övertalad att beställa en kostym och Lilian en snygg dräkt i siden. På em. kommer vi tillbaka för att prova och Lilian faller för en klänning, kjol och topp till ett otroligt billigt pris med tanke på dom fina tygerna. Allt skall vara sytt och klart om några dagar. Vi har helt glömt bort att dom beställda kläderna skulle vi bli tvungna att släpa på i fem månader jorden runt. 

Efter dusch och lite vila tar vi på kvällen en promenad till Thailands högsta hus, 43 våningar högt och med en elegant restaurang på toppen med otrolig utsikt över staden. Gin och tonic och sedan tuk tuk till Chinatown för middag. Här är ett otroligt myller av människor. Det går nästan inta att komma fram. Man för trängas med små koleldade matkök och gatuförsäljare i en otrolig röra. Det känns tungt att andas in den mättade luften av bränt kött, fisk och skaldjur blandat med tung avgasrök. Vi försöker hitta någon restaurang med mat som vi kan äta och kommer allt längre in på små mörka och trånga gator. Oro över att inte hitta tillbaka och en känsla av utsatthet ångrar vi våra planer på att äta middag här. Taxi till Siam Center där vi äter på ett ställe med äcklig mat, som tur är finns det ett Mac Donalds i närheten där vi beställer en chies burgare för att få bort äckelsmaken, sedan taxi hem och nattsömn.

          Söndagen den 5/1.

                 Till Ko Samet

Rödögda av trötthet försöker vi få i oss hotellets ”gratisfrukost”, packar och iväg med hotellets vita limousin till östra busstationen för vidare färd till Ban Phe och ön Ko Samet. En liten grabb  kommer och hjälper oss med bagage och biljetter och visar oss till rätt buss i all röran. Den ganska bekväma bussen avgick kl.10 och snirklade sin i genom ruffiga förorter innan den kom ut till ett platt, skräpigt och trist landskap.

När vi kommer fram till Ban Phe omsvärmas  vi av allehanda försäljare av olika slag. Vi besöker ett bokningskontor i närheten där vi bokar in oss på fyra nätter på beachen Ao Rai Lee. Medan vi väntar på vår båt strosar vi omkring bland mängder av stånd runt busshållplatsen där massor av skräp finns att köpa. Det luktar vidrigt av rutten fisk och konstiga kryddor. Så kommer båten till slut och vi går ombord som enda passagerare. Efter omk. en timme ankrar båten upp en bit från land och vi flottas i land på en ranglig flotte. Blöta och lyckliga över att inte ha blivit dränkta stiger vi i land på en underbar vit sandstrand med skuggande träd och palmer och i mitten en liten restaurang där vänliga människor tar hand om vårt bagage och visar oss till ett litet fint hus nere vid stranden. Vattnet är turkosblått och känns alldeles ljummet då vi badar för första gången mitt i vintern och vi njuter obeskrivligt. På kvällen äter vi en superb Calamari i den nästan myggfria tropiknatten och slumrar in lite smått berusade.

 

Måndagen den 6/1.  

  Det känns underbart att vakna till havets brus och till en varm ”sommarmorgon”. Frukost med stekta ägg, korv, juice, kaffe och rostat bröd. Solar, läser, badar och riktigt njuter av livet. Ringer hem till pojkarna på radiolänk och allt fungerar där hemma.

På em. tar vi en liten promenad norrut på en enkel stig genom regnskogen  och kommer till slut fram till en vacker beach med mycket enkla hyddor. Tänk om vi hamnat här. Vi fortsätter längst stranden och kommer till en större by med vacker strand och många små barer och restauranger. Det börjar bli mörkt och innan vi återvänder beställer vi en söt sirapspannkaka på en bar nära stranden. Vi hinner precis tillbaka till vår beach innan det blir kolsvart. Vilken tur vi hade haft, som hade hamnat här. Middagen smakade extra gott efter utflykten och lite pirrigt hade det varit att hitta hem i mörkret i genom regnskogen .

Tisdagen den 7/1.

 I dag tar vi en promenad söderut längst stranden och hittar en jättefin vit sandstrand med palmer och buskar ner till vattnet. Vi stannar och tar ett bad, riktigt slappar och njuter av skuggan från träden som delvis sträcker sig ut över vattnet vid högvatten. Det är rent, snyggt och välstädat överallt, och innan vi återvänder för lunch köper vi en läsk på den liten restaurang i byn. Då vi kommer tillbaka för lunch har” något” berusade tyskar med tvivelaktigt sällskap intagit vår restaurang ,och för ett fasligt oväsen resten av dagen och långt in på natten.

 Onsdagen den 8/1.

Efter frukost tar jag en promenad på egen hand medan Lilian solar på stranden. Omgivningarna runt vår fina by är nerlusad av sophögar, plastflaskor och allt möjligt bråte. Dom som arbetar här bor mycket primitivt i enkla små rishyddor i skogen. Det kryllar av ödlor och olika kryp överallt. Då jag kommer tillbaka har sällskapet fått ett eget hörn längre in i restaurangen där dom får husera mera ostört. Vädret försämras under dagen med blåst och regn. Båten som har förbindelse med fastlandet kan ej angöra vår strand så några av gästerna får stanna kvar och hoppas på bättre väder nästa dag.

                 Torsdagen den 9/1.

                 Åter till Bangkok

Dags för uppbrott. Kl.9.00 skall båten avgå. Det blåser fortfarande lite men vi klarar flottfärden till båten utan att bli allt för blöta. Vi får sällskap av tyskgänget med tillbehör som ser mer än avslagna ut. Förmodligen hade dom blivit rejält lurade på sina pengar och varken sol eller bad hade dom ju inte hunnit med.

Bussen hade just gått då vi kom fram till busshållplatsen så vi får vänta i två timmar. Vid femtiden på em. var vi framme i Bangkok där ett evigt prutande uppstod vid taxin som skulle ta oss till vårt bokade hotel i närheten av Silom road. Niagara hotel var enkelt med dusch och aircondition på rummet för 500 bat/natten. Efter dusch och ombyte taxi till Narai hotel och sedan en drink i baren på Ramanda Inn innan vi avslutade natten på Club 99

                Fredagen den 10/1.

Först till skräddaren för provning och sedan besöker vi en stor Tax free butik där allt är mycket dyrt och exklusivt långt över vår reskassa. Vi hejdar en Tuk Tuk som kör oss till sidenkungen John Thompsons hem som är öppnat för allmänheten i centrala Bankok. På återvägen blir vi hejdad av en uniformsklädd man som uppger sig vara Bankoks polischef. Han ser förtroendeingivande ut och erbjuder sig att skjutsa oss till den billigaste och bästa statliga guldaffär i hela Bankok. Vi blir lite nyfikna och undrande, då han visar oss till den flottaste BMW jag någonsin har åkt i. Under färden ger han oss rådet att köpa ett par dyra ringar och sedan sälja i Australien. Vi skulle tjäna minst det dubbla. Själv skulle han till Chicago på kurs och passade nu på att göra en hacka. Det luktar skumt på lång väg, vi försöker så omärkligt det nu går att smyga i väg ut på gatan och vinkar in första bästa taxi till Chinatwon. I Chinatwons basarer förekommer en otrolig komers. Siden, guld och" krims- kramsaffärer" i oändliga gatulabyrinter. Lilian köper tre par extrema örhängen för nästan ingenting. Äter lunch på en kinesrestaurang med en meny på kinesiska. Ingen kan engelska så vi pekar på ett lämpligt ställe och hoppas att något ätbart skall serveras. Först kommer ett fat med griskött fram som vi tror är förrätt. Alla får samma mat på stället. Sedan kommer en gryta med buljong som ställs i ett hål på vårt bord med en spritlåga under. Kött, fisk och skaldjur serveras i små bitar på fat som vi med pinnar försöker doppa i äggula och sedan i den heta buljongen. Gäster och personal tittar med intresse och nyfikenhet på våra försök att få i oss maten. En kypare förbarmar sig till slut över oss och kommer med gummisnoddar som han binder i hop pinnarna med och visar hur vi skall göra. Efter lite övning går det bättre. Roade leenden och blickar från vår omgivning gör att vi känner oss välkomna. Mätta och nöjda efter en billig och god lunch åker vi taxi hem. På kvällen går vi ut på stan och äter middag på Kentucky fried chichen. Strosar omkring bland alla gatuförsäljarna i Patong, prutar och handlar lite och sedan i säng tidigt.      

Lördagen den 11/1.

  Med mer en 40 knops fart rusar vi fram över floden och långt in i Thonburis kanaler. V8 i aktern för ett fasligt oväsen ,och vår båtförare ser ut att riktigt njuta då vi kryper hop i förän för att undgå allt vattenstänk. Kanalerna i Thonburis träskmarker kantas av bostadshus på pålar där en stor del av Bankoks fattiga invånare bor. Till slut kommer vi fram till krokodilfarmen där vi går i land. Vår båtförare väntar medan vi tittar på ormar, krokodiler och fåglar. Lilian passar på att köpa några tavlor i den välsorterade souvenirshopen. Det har blivit lunchtid och utefter vägen till vårt hotel ligger Thailands flottaste hotel Orient hotel. Varför inte äta lunch här tänker jag och stegar in. En generalsliknande person möter mig vid entrén , tar mig försiktigt om axeln och påpekar vänligt att min klädsel inte är passande. Lilian skämdes. Lite längre fram på gatan hittar vi en restaurang som skyltar med Skandinavisk mat och svenska tidningar. Pyttipanna och två veckor gammal DN får duga. På restaurangen träffar vi en nedflyttad svensk som var gift med en thailändska som också längtade efter ”riktig mat”. På em. går vi runt i olika affärer och handlar.

      På kvällen tar vi taxi till Sukhumvit road  där vi strosar runt i nöjeskvarteren bland dom många rstaurangerna. Äter en god  middag. I samband med betalningen med Visa lämnar Lilian sin legitimation, servitören blir helt  förvirrad och vi blir starkt misstänkta för bedrägeri. I fortsättningen lämnar vi bara Visa kortet och då fungerar allt utan problem. Senare på kvällen tänker vi besöka en berömd transverstit show, men den är stängd, så vi besöker i stället Ambassadör hotel där vi blir rekommenderad en annan show som hotellets limonsin skall köra oss till. Den livréklädda chauffören bugar då vi stiger in i lyxbilen som för oss till ett slumområde i utkanten av stan. Framför en liten port stannar vår bil där vi stiger av och när jag gläntar på dörren får jag se en liten lokal där nakna flickor dansar bland penningstinna turister.  Vi vänder och som tur var väntar limosinen och kör oss till Silom road, där vi tar en drink på Ramanda hotel och därefter en runda i Patong där vi sent hamnar på en Karokeebar med levande underhållning och nyfikna Japanskor, som undrar varifrån vi kommer. Så många västerlänningar besöker nog inte det här något skumma och annorlunda stället, och vi dricker Mekong whishy  till sent om natten.

     Söndagen den 12/1

     Åter ut på floden Chao Phraya. Den här ”båtkaptenen” kör försiktigt och hans motor är betydligt mindre än gårdagens. Dagens tur är betydligt lugnare och vi kan njuta av färden långt in i Thonburis kanalsystem. Vi kommer långt i från turiststråken och ser hur träskfolket lever och bor. Det hänger tvätt nästan över allt och Lilian undrar hur ren den kan bli av att tvättas i den brunaktiga soppa vi färdas på.

Efter båtturen är det dags för lunch på Royal Orchid Sheratons uteservering vid floden. Den här gången kommer jag in. Efter lång väntan på mat och dessutom dålig service gör att dricksen  till den sura personalen uteblir. Utefter vägen hem passar vi på att ringa hem till pojkarna från den stora telegrafstationen, och får ett lugnande svar från Urban att allt är väl. Vi passar även på att köpa en extra väska för att få plats med allt vi hade köpt på oss. På kvällen tar vi taxi till Sukumvit road där vi får njuta av en riktig Winerschnitsel och som efterrätt Jordgubbar med en underbart god sås som servitören tillagar vid vårt bord.

     Måndagen den 13/1.

      Mot Kanchanabuti

Först till skräddaren för att prova och sedan taxi till biluthyraren. Nu väntar eldprovet, att hitta, vänstertrafik och bilkaos. Är lite nervös och spänd då jag sätter mig bakom ratten i en halvrisig Toyota. Hittar nödhjälpligt till vårt hotel och packar med oss det vi behöver för fyra dagars biltur.

Mot Kanchanaburi, men först hitta motortrafikleden åt söder. Efter någon mil på motorvägen misstänker vi att vi har kört fel, så vi svänger av och kör bort oss totalt i förorterna. Vi får fråga och ingen kan engelska. Till slut för vi napp och hittar tillbaka dit vi började 3 timmar tidigare och humöret på upphällningen. Det såg ju så lätt ut på vår bilkarta innan vi startade. Till slut kommer vi fram till en stor rondell där vi ser en massa skyltar och upptäcker orten Kanchanaburi på en smal liten text under den thailänska . Nu äntligen på rätt väg!

Vid fem tiden är vi framme. Bara vi hade kommit utanför Bankok hade det varit lätt att hitta. Ett rum på en flotte på floden hade vi tänkt oss, men dom såg lite väl risiga och primitiva ut och dessutom fanns där massor av mygg, så det fick bli ett dubbelrum på River Kwai hotel för 650 bat/natten. Snudd på lyx till ett otroligt billigt pris. En drink på rummet och sedan ner till floden där vi hittar en mysig restaurang och under bar himmel äter vi jätteräkor med citron och glass till efterrätt gott och billigt. Därefter går vi till en flytande restaurang på floden och dricker Mecong whisky och lyssnar till sjungande thailändska barflickor. Utefter vägen hem i kolmörkret slinker vi in på en enkel bar för en nattfösare, sen sover vi som stockar. 

    Tisdagen den 14/1

Bron över floden Kwai och nationalparken Erawan.

Efter frukost fortsatte vi norrut. Vårt första stopp är vid den berömda bron över floden Kwai. Här rasade under II-världskriget ett blodigt försvar av järnvägsbron, som var den enda förbindelsen japanerna hade med Burma. Engelska och Amerikanska krigsfångar byggde under fruktansvärda förhållanden upp bron som vid flera tillfällen bombades sönder av allierat flyg. Flera tusen krigsfångar dog här av svält sjukdomar och summariska avrättningar. Vi tar en promenad över den omk. 500 m. långa bron, som vid östra brofästet har ett krigsmuseum och ett hotel.

Fram på dagen fortsätter vi norrut mot nationalparken Erawan . Vägen följer en regnskogsbevuxen dal och efter ca. två timmar är vi framme. Betalar inträde och sedan en mödosam vandring rakt in i regnskogen. Det är ganska få besökare här och vi får vandra för oss själva i djungeln. Det första av sju vattenfall dyker upp efter någon km., här har några besökare stannat för att bada i värmen. Vad skönt det ser ut. Regnskogen är full av ljud från fåglar och tjattrande apor. Plötsligt överaskas vi av en jättestor varan som halvspringer över vår stig. Smått chockade tar vi oss samman och med sinnena på helspänn fortsätter vår utflykt. Mellan 4:e och 5:e vattenfallen tar orken slut. Vi kan inte motstå frestelsen att bada då vi stöter på en inbjudande vattenpool med kallt och klart vatten. Spänningen och värmen , den backiga och knöliga stigen har helt lakat ur oss. Vi njuter obeskrivligt av det svalkande badet då vi plaskar omkring bland orädda småfiskar som nafsar efter mat på våra ben. Det kittlar otäckt tycker Lilian

Utefter vägen till baka äter vi middag på en enkel bar och väl framme i Kanchanaburi gör vi ett besök på krigskyrkogården där tusentals unga soldater är begravda. Det känns tungt då vi upptäcker att nästan alla var lika gamla som våra pojkar där hemma. Med en klump i halsen lämnar vi kyrkogården och besöker ett museum som visar dom fruktansvärda förhållanden som rådde vid byggandet av järnvägen till Burma.

På kvällen går vi ner till floden ,besöker en flytande restaurang och äter anka med huvud och allt innanmäte kvar. Lilian tycker det är äckligt. Massor mygg attackerar oss medan sjungande barflickor underhåller från en liten scen.

I den kolsvarta tropiknatten återvänder vi genom oupplysta gator kantade av låga husruckel till vårt hotel, där vi slår oss ner i baren och lyssnar till barflickornas uppträdanden till sent på natten.

ONSDAGEN DEN  15/1

 Mot Kao Yai

Åker tidigt på morgonen österut  Ju längre bort från civilisationen  vi kommer ju sämre blir vägen. I bland är det svårt att se skillnaden från en plöjd åker och hjulspår så djupa att vår bil har det svårt att ta sig fram. Vi åker vilse, kartan stämmer dåligt med vår uppfattning. Vägskyltar är borta eller har endast text på thailändska. Vår enda tanke är att komma åt öster där det skall finnas en stor väg enligt vår karta. Vi får fråga oss fram och hittar till slut.

Vid lunchtid åker vi in till en liten stad och äter lunch på en liten bar. Några thailänska flickor tittar storögt på oss, fnittrar och frågar blygt varifrån vi kommer.

Ganska sent på em. hittar vi infarten till nationalparken Khao Yai. En smal krokig väg leder oss in i regnskogen, här och var stöter vi på stora mockor av Elefantspillning på vägen. Motor Lodgen Kao Yai ligger i centrum av parken och där får vi ett billigt rum ink. nattsafari.

Torsdagen den 16/1

Safari.

Upp jättetidigt efter en fruktansvärt kall natt. Vi hade knappt sovit någonting. James kom och hämtade oss och körde till en liten restaurang några km. in i regnskogen där han bjöd på thaifrukost. Det smakade underbart gott i den tidiga morgonsolens värme.

Efter frukost tar vi en promenad omk. 6 km till ett stort vattenfall. Det började bli varmt och trots sin ålder hänger Tyskan nästan bättre med än vi. James får ofta vänta och passar samtidigt på att visa oss dom olika växter och träslag som regnskogen består av. Stigen slutade i en brant backe ner mot en litet vattendrag. Vi smög så ljudlöst vi kunde för att inte skrämma upp dom ev. djur som kanske skulle finnas här. Plötsligt vajade det till i trädkronorna. En Gibbonflock har upptäckt oss. Träden vajar kraftigt av dom stora apornas tyngd då dom flyr med ett högljutt tjattrande. Vilken otrolig känsla att bli guidad av en som har kännedom om regnskogen. James ser och hör allt tycker vi. Skogen var full av liv, fåglar, små apor, ödlor och kryp som vi aldrig skulle ha upptäckt på egen hand.

Vi vandrar under resten av dagen och ser flera vackra vattenfall och även till ett besök på nationalparkens naturum.  Strax före solnedgången åker vi till en fladdermusgrotta som låg högt och otillgängligt till. Vi behövde hjälp för att ta oss upp och precis när vi kom fram till mynningen hörde vi ett öronbedövande dån, och ut ur grottmynningen ser vi miljoner fladdermöss forsa ut och nästan förmörka himlen i kvällsskymningen, kombinationen av lukt och avföring runt grottmynningen ger det oss en oförglömlig upplevelse resten av livet.

Vi kommer sent hem och äter middag på restaurangen i närheten av vårt hotel. Lilian känner sig lite konstig i magen, mår illa och kan inte sova, får diarré och kräks fram på morgonen.

Guiden James hade egen familj, var 30 år och hade Japanska föräldrar och hade ett otroligt tålamod med otränade västerlänska turister. En oförglömlig dag.

Tack James!

Fredagen den 17/1

Mot Bankok,

Lilian mår jättedåligt. hon har inte sovit på hela natten, hon får bara i sig lite banante till frukost. Kan det vara majonnäsen hon fick i sig till gårdagens middag? Jag åt inget och mår bra. Vi träffar en finsk flicka i matsalen som ger oss några magsjukepiller. Lämnar nycklar och dricks till James för gårdagens oförglömliga upplevelser och sedan mot Bankok.

Vi hittar nästan på en gång in till biluthyrningen i centrum och lämnar bilen, sedan taxi till vårt gamla hotel Niagara nära Patong stadsdelen. Lilian är helt slut och stupar i säng medan jag går ut en sväng för att få tag på medicin någonstans. Mot kvällen känner sig Lilian lite bättre och vi åker till skräddaren för att hämta dom färdigsydda kläderna vi hade beställt. Någon middag blir det inte och vi stannar kvar på rummet resten av kvällen. 

Lördagen den 18/1.

  Mot Krabi.

Lilian mår bättre. Medicinen jag köpte på apoteket var tydligen effektiv. Strosar runt på stan, handlar lite och sedan hem för att packa. Lämnar Bangkok sent på em. och tar nattbussen till Krabi. Vi får vänta länge bland avgaser och trängsel på södra busstationen innan vår buss avgår. Här ser vi inga västerlänningar. Långfärdsbussen är bekväm och dessutom mycket billig. Resan kostar omk. 350:- för två biljetter i första klass. Sent mot natten blir vi omstoppade med filtar och kuddar och dessutom får vi mat och läsk av medresande buss värdinna. Vilken service! Medan bussen rusar fram i omkörningsfilen försöker vi slappna av och sova. Nattmörkret upplyses allt oftare ju längre söderut vi kommer av skogs och gräsbränder.

Söndagen den 19/1.

  Ao Pra Nang.

Efter en halsbrytande färd på 12 timmar och 120 mil är vi tidigt på morgonen framme i Krabi. Genast blir vi haffade av försäljare som frenetiskt säljer logi på stugbyar i omgivningarna. Vi hade läst att Ao Pra Nang skulle vara den ”vackraste platsen på jorden” , så vi bokade en hydda på vinst och förlust för 90:-/ natten.

Skärgården och landskapet var här helt annorlunda med höga kalkstensöar och sockertoppsliknande berg på fastlandet med grön och frodig natur över allt. En långsvansbåt fullpakad med turister och bagage tar oss till en fantastisk vacker strand där vi får vada i land med våra tunga väskor. Ingen från vår bokade hyddby syns till så vi får fråga oss fram. Lämnar Lilian med bagage och lånar en kärra då det är ganska lång väg till vår by.  Vår bostad visar sig vara en primitiv bambuhydda av den enklare sorten. Toaletten är ett hål i marken och duschen en upphängd slang man får krypa under. Om man står upp kommer det inget vatten. Dubbelsängen däremot är bekväm och lakanen ser ganska rena ut, däremot ser  myggnätet över vår säng fruktansvärt smutsigt ut, så vi vågar knappt röra det.Vi installerar oss och biter i hop, äter lunch på byns restaurang, badar på en underbar strand och njuter av grillad fisk i en av dom små restaurangerna längst stranden och beundrade en sagolik solnedgång.

 

 

               

 

 

 

 

                 Måndagen dem 20/1.

     Sovit gott, hörde Gibbonapornas skrik och ljud från hav, div. smådjur och kryp. Äter frukost   på  vår restaurang vid havet och träffar där en Svenska som jobbar för mat och husrum. Här i byarna bor många vinddrivna människor från hela världen. Hyr en långbåt med skeppare som tar oss runt ön Koh Pohda och sedan till en underbar strand på ön Koh Thab där vi solar, badar och snorklar. Härifrån kan man vid lågvatten gå till granön Chicken Island på en smal landtunga.

På em. besöker vi Hat Tham Beach som anses tillhöra en av världens vackraste stränder. Stranden är omgiven av höga kalkstens klippor där klättrare ständigt håller till och korallrev nära stranden. Vi häpnar, stranden är paradisisk och nästan otroligt vacker. Vilken strand! Den grillade Svärdfisken smakar riktig gott på strandrestaurangen och solnedgången är nästan förförisk vacker. Sent letar vi oss hem i kolmörkret. Trots alla ödlor och småkryp som kilar upp längst risväggarna somnar vi gott.

 

Tisdagen den 21/1.

 

 En livsfarlig klättring

Pranaang Lagoon blir dagens utflykt. Stigen börjar strax bakom vår by och går upp på en brant och hög kalkstens klippa, stigen vi väljer slutar ingenstans så vi vänder och tar en annan som visar sig vara rätt. Stigen är enormt brant och på flera ställen har rep satts upp för att hiva sig upp med. Lilian ger upp vid flera tillfällen, men jag lyckas övertala henne att fortsätta. Att se tillbaka är minst lika gruvligt. Lilian samlar mod och lyckas övervinna rädslan trots fem stup med hängande rep. Många yngre vänder utefter stigen. Som lön för mödan kommer vi till en jättestor amfiteater med djup grottor runt en liten sjö, som har en underjordisk förbindelse med havet. En fantastisk syn och en overklig naturupplevelse fyller oss. Ekot av våra röster studsar flera varv runt grytan innan det dör ut. Vi kryper långt in i mörka grottor och känner hur spänningen i kroppen stegras, vilket äventyr. Klättringen tillbaka gick bättre. På em. solar och badar vi och njuter av grillad fisk och får beundra en sagolik  solnedgången.

 

Onsdagen den 22/1.

Lämnar Aow Pranaang. Det känns skönt att få överge rishyddan med sitt toahål i golvet som ständigt proppade igen och det smutsiga och dammiga myggnät över vår säng som vi knappt vågade ta i.

Nästa Pee Pee Island. Släpade vårt tunga bagage till en liten båt och sedan till en större längre ut. Trångt och bökigt med allt vårt bagage. Mitt på dagen kommer vi fram till ”Backpackersparadiset” med fina stränder, mängder av barer, kramsbutiker och restauranger. T.o.m. en sexcabare har flyttat till ”paradiset”. Den här gången skall vi bo drägligt. Pee Pee Island Cabana får duga efter en noggrann inspektion. 175:-/natten är billigt för en bekväm bungalow med aircondition. Resten av dagen solar och badar vi bland massor av turister.

Något som stör friden är mängder av taxibåtar med högljudda tändkulemotorer som förpestar miljön. Dagen avslutas på Djungel Bar där en falsksjungande gubbe med hästsvans underhåller.

 

Torsdagen den 23/1.

 

Efter frukost bokar vi in oss på en dagstur till Pee Pee Lay Island. Ett måste för alla besökare. Efter omk. en timmes båtfärd kommer vi fram till en fantastisk vacker lagun, omgärdad av höga branta klippor där Svalor häckar på klipphyllorna. Mitt i lagunen finns ett illa medfaret korallrev, och i södra änden en vacker badstrand där filmen The Beach spelades in. Vi ankrar upp vid korallrevet och får tillfälle att snorkla. Jag höll nära på att bli uppslukad av en Bläckfisk då jag trodde det var en korall med min dåliga syn. Lite uppskrämd lugnar jag ner mig. Vi njuter sedan av sol och bad på den fina stranden längst in. Pee Pee Lay har även en stor grotta som vi besöker på hemfärden. Grottan kallas för Vikingagrottan och har ”förhistoriska” målningar av båtar och är en stor turistattraktion.

På kvällen tar vi en lång promenad längst norra stranden Ao Tonsai till Viking village och åter. Utefter stranden bor många fiskarfamiljer i enkla skjul som bedriver sin näring under mycket primitiva förhållanden.

Vi avslutar dagen med grillad Guldmakrill på en enkel restaurang.

      Fredagen den 24/1

  En nyttig läxa

Lilian stannar kvar på stranden , medan jag tar en tur för att utforska ön. Jag har sett på vår karta att det finns en liten vik som heter Aow Wanglong på andra sidan ön och nyfiken som jag är måste jag kolla upp stället. Stigen börjar bra och är lätt att gå, men så försvinner den tvärt i regnskogen, vänder och hittar en ny stig som slutar på samma sätt. Jag ger upp och beslutar mig för att gå upp på utsiktspunkten på andra sidan ön i stället. Den här promenaden håller hel på att ta kol på mig i värmen. Då jag når toppen av berget är jag helt slut och fruktansvärt törstig. Utan vatten och helt urlakad av värmen staplar jag med möda tillbaka. Helt slut domnar jag bort till sent på em. En nyttig vattenläxa i värmen.

På kvällen festar vi på Hummer och Musslor till ett gott vitt vin, allt för 175:-.

 

Lördagen den 25/1. 

Tidig frukost, vår båt avgår kl 09.00 men först måste vi hämta vår handmålade duk, som har fått torka under natten. hos dukmålaren.

Båten är stor och bekväm och efter omk. 1 ½ timme  är vi i Krabi. Vi hittar ett bra hotellrum i centrum som ser rent och snyggt ut för 180:- natten. Lilian passar på under dagen att klippa håret och nagelmanikyr för 25:- .

På kvällen går vi ner till hamnen och äter kyckling från dom många matstånden. Här finns massor av konstig mat med främmande dofter som vi inte tidigare har stött på. Vi får oss ett rejält välsmakande skrovmål för 7:-. Resten av kvällen tillbringar vi tillsammans med några svenskar som vi tidigare hade träffat i Ao Pra Nang, utbytte upplevelser och erfarenheter till en flaska ris wiskey till sent på natten.

 

Söndagen den 26/1

 

  James Bond Island 

 I dag skall vi åka till James Bond Island. Ön som blev berömd och var inspelningsplats för en James Bond film. En liten minibuss som redan är proppfull kommer och hämtar oss.

Efter omk. 11/2 timmes resa på usla vägar och i ångande värme är vi framme vid båtbryggan där ”långsvansbåtar” med stora bullriga motorer väntar.

Genom otaliga små kanaler i ett vidsträckt mangroveträsk letar vi oss ut mot havet. Men först åker vi i genom en lång tunnel under en ö, och sedan en vattenstänkande färd över öppet vatten. En prylmarknad utan like möter oss då vi stiger i land på ön mitt i mot James Bond Island. Tusentals besökare från hela världen trängs bland dom otaliga stånden längst strandremsan. James Bond ön ser overklig ut, så liten och så urgröpt i vattenlinjen att man när som helst tror att ön skall tippa om kull om man bara petar lite på den. I filmen var ju ön jättestor. På återvägen besöker vi en Havszigenarby, där husen står på pålar i vattnet. Vi äter en otroligt god fiskemåltid i en av dom många fiskrestauranger som finns här. Barnen springer och stojar och vi förundras över att dom inte har drunknat för länge sedan, då dom rusar fram på dom skrangliga brädor till bryggor som förbinder husen.

Vårt sista utflyktsmål är Buddatemplet Suwan Kuha. Templet är en stor grotta med mycket gamla Buddastatyer. Vid ingången vaktar tiggande apor och turister får verkligen hålla i sina prylar för att ej bli ”rånade”.

Utefter vägen tillbaka gör vi ett kort uppehåll i den botaniska trädgården. Lummigt, svalt och otroligt skönt i värmen. En liten flod har dämts upp till små bad basänger där barn och vuxna stojar och leker. Vi vilar och njuter av skuggan i den vackra och fridfulla regnskogen.

Ringer hem till barnen då vi kommer tillbaka. Allt är väl. Bokar en bussbiljett till Penang till ett billigt pris och försöker att boka ett rum per telefon, men allt verkar vara fullbokat. Vi åker i alla fall. Allt brukar ordna sig

Trötta och hängiga av utflykten går vi tidigt i säng efter en usel middag på vårt hotel.

 

Måndagen den 27/1.

 

Mot Penang.

Checkar ut tidigt. ”Kånkar” med våra tunga väskor till biljettkontoret där vi äter frukost. En minibuss kommer och hämtar. Chauffören lastar upp våra väskor på busstaket och snurras fast med enkla snören. Vi själva får tränga oss in i den mer än överfulla bussen där jag får sitta på en glödhet motorhuv mellan framstolarna.

Hur skall detta sluta? Efter några mil börjar det osa bränt så våra medresenärer erbjuder sig att turas om att sitta på ”spisen”.

Vid lunchdags är vi framme i staden Hat Yai , inte långt från Malaysiagränsen där vi byter till en minst lika trång buss och äter lunch.

På em. Är vi framme vid gränsen där löst springande knarkhundar nosar på allt vi bär. Det är dödsstraff på narkotikasmuggling och med hjärtat i halsgropen kommer vi i genom. Man vet ju inte, någon kan ju ha stoppat på oss ovetandes. In med bagaget igen och i väg på helt andra vägar, nästan som hemma. Det känns skönt att få lämna dammet och all missär.

Sent på em. kommer vi fram till staden Butterworth där vår buss kör på en färja som tar oss till ön Penang. Vår buss kör oss till ett enkelt halvrisigt Backpackers där alla får stiga av. Lite handfallna står vi där med allt vårt bagage och undrar vart vi skall ta vägen, för här vill vi inte bo. En cykeltaxi dyker plötsligt upp och erbjuder sig att köra oss till ett bra hotel. Med tunga väskor över våra knän bänkar vi oss på soffan mellan cykelns framhjul. Taxikillen är liten och mager och då gatan framför har en brant backe hoppar jag av trots hans protesterande, då jag märker att hans krafter börjar ta slut.

Hotellet han visade oss var rent och snyggt, och låg centralt till i Georg-twon. 231:- /natten med frukost och air condition. Duschar och byter om och tar oss sent på kvällen till jätte skyskrapan Comtar i centrum av stan där vi njuter av en exotisk buffé i restaurangen på femtionionde våningen till en fantastisk utsikt över sundet mot fastlandet. På väg hem går vi över torget i närheten där massor av människor flanerar bland mängder av försäljare. En stor skara har samlats framför ormarna som hänger levande på en stång. Ormarna desekeras och vädskan som samlas i ett litet glas bjuds ut till högstbjudande. En blandning av österns mystik och levnadssätt ger oss en omtumlande känsla.

Trötta av alla intryck och av en ansträngande resa stupar vi sent i säng.

                  Till Malesia - Singapore                                                    Home