Med ryggsäck och vandrarkängor på drift i norra Italien.

 

I Bergamos regn. 

 
Bartolomeus bär sitt eget skinn 

Katedralen Milano)

Verona  

Vy från de två lutande tornen i Bologna.

Så börjar vår vandring.

Lilian i dimman. 

Florens

 

  Pisa

     En tröstlös vandring 

   

         Marina diCecina         

Vy från staden Voltera.

San Gimignano

 

Tegeltorget Siena   

Elba. 

Elbas västkust.

 

Ostia.

 

 

 

Att vandra i Toscana låter väl underbart?

Njutbara drömmar under vinterhalvåret, med vin, ost, och vackert belägna medeltidsstäder i en vacker natur, får min fantasi att leva.

Det har varit svårt att få information om vandringsleder. Varken internet eller bokhandeln hade varit till någon större hjälp och kvinnan på Italiens turistinformation hade sett ut som ett frågetecken då jag förklarade att vi skulle vandra från Bologna till Rom.

De vandringsleder som fanns beskrivna i böcker var oftas dagsturer omkring dom större städerna. Vi hoppades att det skulle gå att knyta i hop lederna på vår vandring till Rom. I värsta fall kunde vi ju ta buss och tåg.

Vår planering hemma hade varit något diffus men det gjorde vår känsla av frihet ännu mer spännande.

Med lätt ryggsäck och en billig flygbiljett till Bergamo med retur från Rom i början av maj. Så började vårt Italienäventyr. 

Det regnade vid framkomsten till Bergamo, vårt vandrarhem som vi hade bokat på internet låg vackert till fyra km.norr om stadens centrum. Det regnar och vi försöker vänta ut det ihållande regnet i två dagar men vi får ge upp. Trots all blöta kunde vi se en del av den vackra staden och bergbanan till Bergamos gamla medeltida stadsdel är verkligen värt ett besök.

Som vanligt händer det något oförberett.Tågstrejk! Vår fortsatta resa får därför bli med buss till Milano dit vi inte hade tänkt oss från början. Den överdådiga lunchbuffén med "slipsfolket" i centrum av modekvarteren och priset på cappuccinon i galleria Vittorio Emanuele II blir för oss det tydligaste minne.

Tågstrejken upphör och vi kan fortsätta vår resa. Staden Verona bli vårt nästa stopp. Att åka tåg är billigt i Italien och staden Verona är ett måste. Stan är trivsam och har massor av vackra hus och torg från medeltiden. Staden har en otroligt välbevarad romersk teater där det under somrarna gigantiska operaföreställningar spelas. Shakespearedramat Romeo och Julia lever här och allt finns att se för mängder av turister. Vi stannar några dagar,  flanerar runt och bara njuter av den vackra staden vid floden Adige.

Tågbiljetten till Bologna för fem euro är billig. Väl framme får vi tag på ett rum på vandrarhemmet nära centrum för 55 euro/natten. Bologna är en av Italiens äldsta städer, byggd i rött tegel med 35 km. trottoartäckta arkader. I centrum dominerar dom medeltida  lutande tornen. Stadens mörka prång och arkader ger oss en tung och otrygg känsla. Många hemlösa och tiggare försöker här på alla sätt få sitt levebröd.

Härifrån skulle vår vandring till Rom starta.

En tidig morgon ger vi oss i väg i genom stan söder ut mot Florens. Trafiken är tät och efter några km. försvinner vägrenen och vi får gå i trafiken. Det hade vi inte riktig räknat med där hemma. Den första dagen sov vi över på ett riktig uselt hotel efter omk 2,5 mils vandring. Nästa dag började det stora bekymret. Vägen slingrade sig brant upp mot Appeninerna och vid varje hårnålskurva får vi gå yttersväng för att inte bli överkörda pga. den obefintliga sikten. Någon förbipasserande bilist erbjuder oss skjuts men vi har bestämt oss för att gå till Rom. Dom skakar på huvudet och fortsätter. På em. kommer regnet och dimman, turligt nog hittar vi ett hotel i byn Loiano.

Nästa dag ligger dimman tät och regnet öser ner. Nu ger vi upp, besvikna av hur enkelt vi hade övergivit vandringen och tar busen mot Florens.

Efter några dagar i Florens och sedan tåget till Pisa startade vi vår vandring på nytt.

Upphetsade hundar och kacklande höns innanför villastaketen blir helt galna då dom ser två obestämda varelser utefter den hårt trafikerade bilvägen. Nu har vi bestämt oss för en ny vandringsstart. Vi hade tänkt oss att följa floden Arno ner till kusten och sedan gå längs havet mot Rom. Men någon stig nära floden kan vi inte hitta, så vi får trängas bland bilarna utefter vägen. Landskapet här är helt platt och då vi har övergivit tanken på att gå längs floden tar vi den genaste vägen mot staden Livorno vid havet, ett misstag vi sent skall glömma. Söder om Pisa ligger en stor "hemlig" amerikans militärbas som inte finns med på vår karta Att gå fem timmar längs med staketet av den enormt stora militärbasen i tryckande värme utan vatten tar helt knäcken på vår vandringslust, så det blir buss den sista biten till staden Livorno där vi till slut får tag på ett billigt pensionat.

Nästa dag fortsätter vi vår vandring längst den mycket vackert kuperade kuststräckan söderut, passar på att ta ett dopp i havet och riktigt njuter av friheten tills vi blir tvungna att gå bland bilarna igen. Nu ger vi definitivt upp vandringsplanerna och inser att buss och tåg får bli vårt kommande färdsätt.

Det såg ut som om busschuffören hade släppt in ohyra i bussen då vi tränger oss in med våra ryggsäckar utan förköpta bussbiljetter. En lång och omständlig procedur med ljudliga suckar startar. Med stor möda letar busschauffören fram ett biljettblock och en pengakassa från ett gömsle bakom chaufförsstolen. Det tar en förskräckligt lång tid och vi känner passagerarnas otåliga blickar i nacken. Köp busbiljett innan du stiger på en buss, en lärdom vi tog med oss i framtiden.

Vi får ett bra rum med havsutsikt nära havet i Marina di Cecina för 50 Euro. Turistsäsongen hade inte riktigt hade kommit i gång, så vi stannar en extra dag och får njuta av sol och bad i den lilla badorten.

Den smalspåriga järnvägen från Cecina slingrar sig inåt landet till slutstationen där vi får ta buss den sista biten till den uråldriga staden Volterra på en höjd, högt över landskapet. Här har alabastersten från saltgruvorna i närheten bearbetats och sålts till turister från etruskisk tid. På turistbyrån hittar vi ett privatrum innanför murarna och får njuta av atmosfären i hjärtat av Toscana.

San Gimingnano några mil öster om Volterra är en riktig turistfälla. Varje morgon invaderas staden av tusentals turister som kryllar likt myror efter honung. Herrehusen från medeltiden med sina höga torn ägs fortfarande av rika familjer med härstamning från medeltiden Miljön ger oss en något overklig tidsförankring.

Siena blev vårt nästa busstopp med tegeltorget Piazza del Campo i centrum av den medeltida statskärnan. Vi fick tag på ett bra rum i närheten och efter att vi hade förberett oss på kvällens restaurangbesök upptäcker vi att vi har blivit inlåsta. I Italien kan allt oväntat hända. En telefon finns i hallen med några telefonnummer som vi ringer. I andra änden svarar en kvinna . Pronto, Pronto, Pronto, Pronto. En panikartad känsla började stiga upp inom oss. Vi hade hyrt rummet för två dygn och tänk om inte vår hyresvärd behagade komma innan dess? Två dygn utan mat och vatten. Dessutom var vi redan nu hungriga. Vi skulle ju ut för att äta på en mysig restaurang bakom tegeltorget Il Campo. Medan vi undersöker lägenheten upptäcker vi att det finns flera uthyrningsrum med inlåsta gäster. Även deras försök att komma ut misslyckas. Dörren är låst. Nu är det bara att vänta på att någon barmhärtig riddare från ovan kommer och låser upp. Så hör vi plötsligt att en nyckel utifrån sticks in i låset och vrides om. Dörren öppnas och nya hyresgäster stiger in som förklarar att för säkerhets skull hade de låst dörren utifrån då de lämnade lägenheten, för det kändes obehagligt att inte låsa efter sig. Chocken släpper och vi får njuta av den välbevarade medeltidsstaden Siena med sin fantastiska katedral och torg. Staden ligger på en hög platå med en vidunderlig utsikt över det Toscanska landskapet.

Vi har nu fått nog av kultur och gamla städer, längtan till bad och hav har tagit överhand och fortsätter vi vår resa med buss till Grosseto och därifrån tåg till staden Piombino där vi hoppar på en av dom många färjorna till ön Elba.

Ön Elba är nog mest känd för sin gröna natur, bergiga topografi och att Kejsare Napoleon härskade här under knappt ett år i början av 1800-talet. Det 1018 m.ö.h. höga berget M.Capanme dominerar helt landskapet på den västra sida med mängder av små badvikar längst kusten. Ön anses vara den grönaste i hela Medelhavet.

Pittoreska små samhällen längst kusterna har invaderas av dyra märkesbutiker och restauranger där priserna har trissats upp av välbeställda turister. Prisnivån är hög och det blev svårt att få tag på ett rum under 60 euro. 

Man kan med lätthet köra runt den enormt vackra ön på en dag. Här stannar vi några dagar, hyr bil och trängs på dom smala och krokiga vägarna tillsammans med mängder av tyska turister. Besöker Napoleons villa och blir besvikna över hur lite det finns att se inuti palatset, nästan helt kala rum med en kort säng! Var han så liten?

 

Vår något oplanerade rundresa i Toscana började nu lida mot sitt slut. Vårt flyg från Rom skall gå om några dagar, men först ett upphåll i staden Citavecchia och sedan tåg till Rom där vi stannar några dagar. Vi avslutar vår resa i Ostia Antica där vi går vilse bland de 2000-åriga ruinerna.

Ostron i varmt vitlökssmör till lunch i Ostia Antica var ett sista oförglömligt minne som fick sätta punkt för äventyret i Toscana.

         

                                          Till  Startsidan

 

Till mina stora bilder