Onsdagen den 8/4.

Jag vaknar av att piloten drar av på motorerna. Tittar ut och ser en otroligt vacker ö, omgiven av en turkos blå ring med höga svarta bergstoppar omgivna av moln och kompakt grönska. Det får oss att dra djupt efter andan. Ön Moorea liknar ett fantasifullt bakverk.

Vi landar kl.7 på morgonen. Samma dag som vi åkte från Sydney på kvällen. Mentalt är det svårt att förstå.

En vacker Thaitiska med en blomma bakom örat hälsar oss passagerare välkomna. Trötta efter den ovanligt korta natten slussas vi smidigt genom passkontrollen, växlar pengar och bokar ett rum via hotellinformationen. En något risig taxi med en kvinnlig chaufför kör oss den korta biten till vårt bokade hotell och tar ett hutlöst pris som vi betalar utan protest.

Vi får ett rum med aircondition i en lång länga med uteplats mot havet.  Hotellet Tahiti ligger strax söder om staden Papeete och är ganska dyrt, omk. 450:- /natten ink. frukost. Hotellet är byggt i polynesiskt stil med jättelika snäcktakkronor i matsalen. Det är varmt och fuktigt, det luktar tropik och hav.

På em. tar vi en promenad in till stan i den fuktiga värmen. Folk hänger i dörrar och fönster i dom överfulla ombyggda lastbilsbussar som trafikerar vägen. Efter en halvtimmes livsfarlig promenad är vi framme och besöker först turistinformationen nära hamnen där vi hör oss för om utflykter ut till öarna. Sedan besöker vi sedan fiskmarknaden i centrum och gör ett besök till biluthyrningen i närheten.

Efter att ha vandrat runt i centrum åker vi hem en skraltig buss med träbänkar och gemytlig samvaro med nyfikna Thaitare som tittar och ler.

Middag på hotellet där färggrant klädda polynesiskor serverar oss en utsökt middag i den vackra  matsalen. Kvällen avslutas med en promenad förbi poolen och ut på en lång brygga där vi får njuta av en oförglömlig solnedgång över Moorea.

Några barn leker i det ljumma havet och ett svagt dån höres från revet i närheten.

Vi nyper oss i armen.

Vi är i Söderhavet!

 

 Torsdagen den 9/4.

Fredagen den 10/4.

 

Moorea.

Sover dåligt. Luftkonditioneringen dundrar och luktar illa. Vi packar de nödvändigaste och lämnar resten i receptionen till vi kommer tillbaka.

Lilian är trött på resandet och att bo i kappsäck. Allt är i en enda röra. Efter frukost lämnar vi tillbaka hyrbilen i stan och tar sedan en promenad ner till hamnen där vi löser biljetter. Letar bland alla båtar tills vi hittar den rätta. Vi hittar en plats på övre däck tillsammans med några högljudda tyskar med tillhörande paranta damer med Hibiskusblommor instuckna bakom öronen. Båten tar oss snabbt över till Moorea på knappt en timme. På biluthyrningen vid färjelägret tänker vi hyra en bil, men Tyskarna tränger sig före. Med skadeglädje ser vi hur dom får tränga ihop sig alla fem i en liten gammal öppen jeep och blir blåsta av biluthyraren. Vi hade lugnt väntat och får en nästan ny bil till ett bra pris då vi hade blivit rekommenderade av biluthyraren i Papeete. Efter någon kilometer stannar vi och njuter av den vackra utsikten mot ön Tahiti, havet och det vitskummande revet som omger Moorea. Vår dröm om söderhavet har överträffats. Färden fortsätter till norra delen där vi tar ut pengar på en liten bank, efter att ha telefaxat till Paris om uttaget.

Vi hade blivit rekommenderade ett motell i Cook Bay som vi till slut hittade. Motellet hette Albert och hade fristående bungalows som vi får hyra med löst springande höns, hundar och en tupp utanför. Enkelt, billigt och trivsamt. Platsen är otroligt vacker med höga berg omgivna av moln med ett grönt bälte av tät regnskog.

Vi tar en tur på em. och hittar en vacker badstrand med fin vit sand. Vattnet är kristall klart och varmt. Med cyklop och snorkel simmar jag ut mot revet. Mängder av färgsprakande fiskar som skyggt gömmer sig i korall och växter. På stranden har några ungdomar fångat sjöborrar som dom dissekerar och plockar fram en körtel som dom äter. Jag får smaka av ”delikatessen” som smakar salt. På väg hem handlar vi lite frukostmat i en rörig diversehandel.

Fisken Matri Matri på hotell Bali Hai alldeles i närheten blev en god överraskning och miljön så söderhavs- romantisk man kan drömma om, när några Polyneser spelar och underhåller dom fåtala gästerna till sent på natten. Sent tar vi en promenad och trevar oss fram i kolmörkret och förundras över himmelens miljoner stjärnor. Här är civilisationens ljus långt borta.

 

 

Mats vid flytande restaurang                                                          Mats räknar

Lördagen den 11/4

 

Vi sover ut och och äter frukost på vår terrass mot ägarfamiljens skräpiga trädgård. Vädret är vackert och bergen runt Cook Bay är insvepta i bomullsmoln. Börjar dagen med en biltur på en smal krokig asfalterad väg nära havet runt ön. Det är svårt att hitta badstränder som allmänheten har tillträde till. Dom flesta är ockuperade av lyxiga semesteranläggningar. Vi hittar till slut en skräpig strand där vattenskotrar ifrån dom närbelägna hotellen grumlar upp den grunda lagunen så någon snorkling blir det inte tal om och dessutom är det livsfarligt.

Här kan vi inte vara, så vi fortsätter till norra sidan där vi hittar en strand där vi får vara för oss själva. Här kan jag snorkla och njuta av undervattensvärlden medans Lilian sitter i skuggan och läser och har det skönt.

Jag har länge önskat se en riktig Polynesisk dansuppvisning. Park Royal Beachcomber hotell gör reklam för middag och show. Så vi bestämmer oss och klär upp oss. Hotellet är en av söderhavets exklusivaste. Dyrt men det får kosta. 800:- för två. Vi får en oförglömlig middag med allt som hav och land kan åstadkomma. Vi äter så vi storknar av ostron, grillad hummer, krabbor, osv. Allt kallskuret och till det grillad fisk och kött som kockarna tillagar över öppna kolgrillar. En orkester spelar västerlänsk musik till maten och därefter den Polynesiska showen. Det är fint här. Vi känner oss lite som utbölingar bland all fransk nobless. Efter showen blir det dans. Den upplysta stranden med swimmingpool, palmer och hav känns långt ifrån verkligheten.

Dästa av mat och vin åker vi hem i mörkret.

 

 

Cook Bay

Söndagen den 12/4

 

Efter frukost tar vi en tur upp bland bergen besöker ett vaniljplantage och en ananasodling. Vi får en strålande vacker vy mot Opunohu Bay där vägen tar slut. Vi en promenad in i regnskogen för att titta på gamla Polynesiska fornlämningar. Övervuxna stenmurar och husgrunder vittnar om en mycket gammal bosättning. Myggen är besvärande och Lilians myggstift får gå runt bland besökarna. Vi fortsätter sedan ner mot havet och hittar en restaurang på en båt innanför revet där vi äter lunch. Det gungar lite och det franska köket smakar perfekt till den polynesiska bakgrundsmusiken och miljön är så perfekt den kan bli i söderhavet.

Vår biltur fortsätter längst en liten väg på östra sidan. På vår karta har vi sett en liten väg mot ett stort vattenfall där vi svänger av. Vägen blir allt mer oframkomlig och går brant uppför. Regnskogen sluter sig allt tätare om oss tills vägen tar slut. Vi får lämna bilen och gå till fots i leran. Med lera långt upp på benen ger Lilian upp och vänder. Jag fortsätter på den nästan oframkomliga stigen. Det är blött och varmt. Jag kommer till slut med mycket svett och möda fram till Moorea Cascade som vattenfallet heter. Vattnet forsar ner hundratals meter längst bergsidan och bildar ett regnmoln vid foten. Det är mäktigt att se och uppleva. Filmar lite och oron för återfärden börjar gro. Skulle jag hitta stigen som var helt gömd i grönskan? Helt utpumpad och till slut hittar jag bilen med Lilian.Vi åker sedan hem och fixar en enkel middag på burkravioli och juice. På kvällen går vi ut och hittar en bar vid havet och får njuta av ljumma vindar och en stjärnklar himmel till bruset från havet och här och var hundskall i mörkret. 

 

Måndagen den 13/4.

 

Packar, städar och upptäcker att ödlor har ätit på våra Persikor på kylskåpet. Kastar ut resterna av limpan till hönsen, som tack för den tidiga morgon underhållningen. Köper vykort och  åker sedan till badstranden på östra sidan där den bästa stranden på ön finns. Njuter av paradiset till mitt på dagen för att sedan äta lunch och lämna bilen vid färglägret.

Överfarten till Tahiti blir skumpig då den snabba båten slår hårt mot vågorna. Min filmkamera får sig en törn av båten. Den fungerar trots allt. Väl framme i Papeete tar vi bussen till vårt gamla hotell och får samma rum som tidigare. Packar upp, duschar och ett dopp i poolen och kopplar av i solen. På kvällen tar vi bussen in till stan. Besöker först matstånden nere vid hamnen där vi äter kinamat. Vi får en rågad tallrik som vi delar på. Lilian tappar aptiten efter mitt rörande och bökande i maten . Lilian äter i stället en hamburgare utefter vägen hem i mörkret.

 

Tisdagen den 14/4

 

Sover länge. Hör med flickan i receptionen om båt till Bora Bora. Hon ringer och hjälper oss då det visar sig att morgondagens tur är inställd så i stället går en båt på torsdag som vi bokar in oss på. Det är Påsk och alla hytter är upptagna så vi får sova på däck.

Vi samlar ihop all smutstvätt och tar bussen in till ett tvätteri i stan. Medan Lilian tvättar går jag och bokar en bil till morgondagen. Växlar pengar och sedan lunch på en tvivelaktigt ställe med transverstiter över allt. Vi dricker en flaska rödvin och jag blir lite ”pottig”. Då vi kommer hem upptäcker vi att påsen med tvätt och en nyinköpt t-shirt är borta. Jag får vända in till  stan och hittar påsen kvar på restaurangen. Det verkar vara ärligt folk trots allt. Lilian tvättar och stryker, hon har fått ont av ett inflammerat myggbett som värker när hon går.

Vi äter middag på hotellet. Många amerikaner har kommit så det blir nästan fullt i den jättelika matsalen. Vi dricker kaffe vi poolen och ser en underbar solnedgång över Moorea. Havet, Hibicus blommorna och Syrsorna följer oss med i sömnen till nästa dag.  

 

Onsdagen den 15/4.

 

Åker in till stan för att hämta hyrbilen. Vackert väder och nu skall vi se oss omkring på ön. Det är skräpigt och många invånare har det fattigt. Dagens mål är att försöka ta oss till det inre av Tahiti och ev. bestiga ett berg. Förbereder oss med lite vatten och hittar till slut en väg som leder in och upp mot bergen. Den krokiga och branta vägen slutar lite snopet vid ett Franskt Gendarmeri. Här tränas tydligen unga soldater långt bort från lokalbefolkningen för att sättas in ev. vid oroligheter. Vi har märkt att motsättningar finns mellan den infödda befolkningen och Franskmännen som i praktiken styr ön kommit i dagen vid några tillfällen. Stigen vi hittar är väl upptrampad och går otroligt vackert med blommande träd och blommor längst med.

På omk. 1300 möh. Kan vi skymta Marlon Brando atollen Tetiaroa i soldiset. Atollen har ett rikt fågelliv. Det är en dyr utflykt att komma dit, även utflykter till andra atoller utan reguljär trafik kostar ”skjortan”.

Lilian börjar ta slut och klagar på värmen. Jag får skällning för att vi går mitt på dan. Till slut lägger hon av. Det börjar bli riktigt svettigt och stigen så brant att man har blivit tvungna att göra små trappsteg i den nästan obefintliga stigen. Svetten svider i ögonen och hela kroppen känns genomblöt. Jag har kommit över trädgränsen och ser enstaka molntappar under mina fötter och en hissnande utsikt över staden Papeete och ön Moorea.

Vilar och känner att krafterna har tagit slut så nära toppen av Aorai 2066 möh. Jag vänder och möter Lilian som har väntat en bit ner. Vid bilparkerings platsen ligger en vackert belägen restaurangen Le Belvedére  med en bedårande utsikt över havet och ön Moorea. Här tar vi lunch och den mankvinnliga servitören förhör sig nyfiket om var vi kommer ifrån och berättar sedan om hur det är att bo på Tahiti. Det är trevigt och maten är god och för oss är det en välbehövlig vila.

På em. åker vi till västra sidan av ön och gör ett besök på Tahiti Muséum. Intressant att se deras båtar som dom färdades mycket långa sträckor med över öppet hav.

På kvällen åker vi in till stan för att få en matbit och sedan hem helt uttröttade i säng.

                        Till Polynesiska öarna                        Back